Jag har målat en golden retriever och en fågelskrämma.
Den ena ylar,
den andra är tyst.
Jag undrar om de försöker pratar med varandra,
fast ingen av dem kan prata?
Golden retrievern.
I sina varma färger.
Den envisa, lite för trogna delen
som fortfarande vill något.
Som vägrar ge upp,
som ylar rakt ut i natten.
Som inte kan släppa sitt apporteringsgrepp om hoppet
Hoppet att det kanske finns någon som är vaken och hör.
Å kanske ylar hon inte för att hon är ensam,
utan för att hon vägrar tystna.
För att hon fortfarande tror.
Och fågelskrämman.
Den är stadig.
Den står kvar när resten flyr.
Två olika delar av samma människa.
Två sätt att överleva.
Med lite olika funktioner.
Kanske är det jag.
Kanske är det vi alla.