Vi är relationer i rörelse. 

Jag står framför målningen.

Di Levas rader från låten "Vad är frihet?" får inleda.

En målning av min dobermann Mario.Eller, han finns inte längre.jo, i minnet 

Det här är en målning. En plats.

Tittar på målningen och den tittar tillbaka. På riktigt så kan tavlor det. Ni ser ju själv. Renen stirrar rakt ut ur färgerna, nästan mänskligt. Fast den ser inte helt ut som en riktig ren. Men iaf en fantasiren i ett hopkok av färger. Å det borde bli rörigt. Men istället blir det... ändå levande på nåt sätt. 

Vad blev av denna målning? 

Fågeln ropar inte, den viskar.För du behöver inte högre röster, inte mer tyngd, pekpinnar och uppfostranDu behöver något lättare. Något mjukare. Luft under vingarna. En vindpust som bär.