Det är den där tiden i månaden igen.
Då dagarna är fattiga på färg inuti,
Men höstens alla färger ligger ännu på marken.
Å inomhus svämmar det också över av färg.
På paletten, tapeterna, möblerna, kläderna och golvet.
Jag målade en tiger.
Med en hockeyklubba.
Det var inte tänkt som något djupt.
Det är det aldrig.
Jag tror det kan vara veckans arbetsskada, för det har
varit hockeyprat på fikarasten.
Luleå vann förresten mot Växjö igår, så det lär blir glatt
humör på jobbet imorgon.
Jag hoppas jag blir smittad
Av humöret alltså, inte hockeyintresset.
Tigern ser lite farlig ut.
Men inte på det där Donnez-sättet. Ni vet, de som
sjunger om hon som var en tiger i sängen.
Nej. Det här är en tröttare tiger.
En stillsammare sort.
Absolut inte vig som en OS-atlet.
Å ingen vinnarskalle.
Mer en tiger som vill vara med, men som inte vill gå
sönder.
Tigern håller klubban med armbågarna.
Jag fattar.
Tigern försöker göra rätt,
utan att tappa sig själv.
Utan att bli petad ur laget.
Det står inget i regelboken om att man inte får hålla
klubban med armbågarna.
Å tigern klarar sig åtminstone från utvisning pga
crosschecking, för då krävs båda tassarna på klubban.
Tigern har svårt hålla sig innanför linjerna.
Både på målarduken och i livet.
För linjerna är ofta inte så tydliga, en del är osynliga eller
så finns det alldeles för många linjer som bara stör fokus
från det viktigaste.
Så i denna målning blandades färgerna.
Herregud.
Så smutsiga färgerna blev på många ställen.
Och om jag ska vara helt ärlig,
tror jag målningen säger mer än jag vill erkänna.
Att jag, och många med mig, lätt kan bli för upptagen
med att göra rätt.
Prestera.
Alltför rädd att göra fel.
Så tigern påminner mig om:
Låt det flyta.
Låt det rinna över kanterna.
Vi kallar det konst och lärande från och med nu,
inte misstag och misslyckanden.
Å det vi inte kan kalla perfekt och rätt, eller ge högsta
betyg.
Det kan vi kalla levande.
Meningsfullt.
Intressant.
Pilutta dig! 💛