Flirtkurs

En kvinna som spelar och sjunger,

omgivden av män. 

De försöker alla samma sak.

Det ambitiösa projektet att nå fram till kvinnan.

Den korpulenta cigarrmannen med rosa mössa.

Han flirtar genom att inte anstränga sig. 

Han vill utstråla, "jag har varit med förr"

Och jo, det har han. 

Och det gick helt ärligt sådär.

Cigarröken kan ge ordentlig andnöd och astma.

Så man kan falla pladask. 

Å sen finns Elvis där på knä. Som friar.

Till henne, till kärleken, till känslan och till publiken.

Han är romantikern och öppenheten,

kan konsten att ge kärleksförklaringar, sweet talk

och snabbt går det för känslorna. 

Bredvid står Jesus.

Han flirtar med sin andlighet, sitt djup.

Han vill att man ska tro... 

”Jag ser bortom ytan.”

Men han lurar nog inte ens sig själv. 

Vid baren står en smal figur.

Med könet fram.

Han säger ingenting.

Han vet att kvinnor ibland tror att tystnad är mystik och

spänning

Vilket passar bra, för egentligen är han bara trött på allt

Och affärsmannen som sitter där. 

Samlad. Korrekt. 

Logisk och planerad.

Han har läst på hur man flirtar och småpratar. 

Blir jäkligt irriterad när kvinnan inte passar in i ett

excelark.

Å kvinnan hon spelar.

För stillheten.

För hoppet om att någon verkligen ska lyssna.

Är det någon som hör rytmen som finns

när alla slutar anstränga sig så hårt?

Någon som hör när tonen går från intressant till

intresserad?

Det är som att när vi slutar försöka vara intressanta,

då blir vi det.