Mångalen

Det här skulle kunna vara Gällivare, Sverige eller världen. Men skulle också kunna vara ett rum inuti.

En liten människa påminner om att det alltid finns en plats som lyser.
Även när världen känns för jobbig.
Så man blundar. Å går in i en bubbla.
Där man kan hitta en stilla låga.

De svarta, vilda monstren ser lite farliga ut.
Å de rör sig. 

Krokodilen ser ut som ett hot? 

Eller så är det vår väktare? 
Vårt eget försvar.

Under månen ligger en hund.
Stilla, som om den vakar över alla.
Den vet att vila är en styrka. 
Tillåter oss att inte kämpa.
Inte prestera.
Utan bara få vara. 

Månen verkar lugn och oberörd.
Som att den säger att det finns något i oss som alltid är större, och som sprider ljus när det är som mörkast. 

Å känner du dig vinglig? I kropp eller själ? 

Påminn dig om månens kraft.
Den håller hela jordaxeln i en stabil lutning. 

Då kan den hålla mig. Å dig.