Jag har målat en golden retriever som ylar.
Och en fågelskrämma.
Å redan där inser man att,
ja, att det inte är någon muntergök som varit framme
med penseln här.
Golden retrievern är iofs varm, lojal och levnadsglad.
Som vill ha kontakt, vill bli sedd, vill bli klappad och äta
gott.
Höra vad duktig hon är! Duktig hund! Braaa!!
Och fågelskrämman.
Hon har stått där i många år,
blivit snöad på,
överlevt många stormar,
lite stel i ryggen,
tyst, trött
Men står kvar lika stabilt som hemmaberget.
Kanske är det jag.
Kanske är det bara en helt typisk medelålders kvinna från inlandet i norr.