En morgontrött chihuahua med halvslutna ögon. Där sitter den och filosoferar. De där små rackarna tänker nog mer än man tror.
Den filosoferar om det mänskliga omdömets revansch. Den lyssnar ljudböcker. ”Rätt räcker inte: att göra nytta på riktigt” av Klas Hallberg. Han som är underhållande på YouTube och pratar om SNHK-metoden. Sitt Ner och Håll Käften-metoden. Inte för att vara otrevlig, utan för att tänka efter före. För innan man rusar iväg och ”gör” saker för att det ser rätt ut i en rapport eller följer någon snabbproducerad riktlinje, borde man kanske fråga sig: Tillför det här värde? Och för vem?
Men så blev det visst inte i Sverige 2025. Nej, här springer vi ofta fortare än vi tänker. Vi mäter istället för att förstå. Vi följer manualer, checklistor och algoritmer istället för att använda hjärnan. Och vi har, på något märkligt sätt, lyckats göra lydnad till något eftersträvansvärt. I skolan, i vården, på arbetsplatser. Å på brukshundsklubben, med skillnaden att hundfolket vet att lydnadsträning innebär gott ledarskap, trygghet och lek. I svenskt arbetsliv 2025 så verkar vi mer tro att folk blir lydiga om vi har ordning, disciplin och konsekvenser/korrigeringar. Bland människor kallar vi då lydnad för ”professionellt beteende”, fast det mest liknar funktionell dumhet, då man ska stänga av sin egen hjärna och göra rätt, inte göra det som ger värde.
Exempelvis så ska man ha korta och många besök på BUP, så man får många ”pinnar”. Du ska inte bry dig om att ingen då hinner få någon hjälp på besöket, att man måste anställa någon som kan svara i telefon då fler kommer ringa just efter besöket och vara missnöjda. Du ska inte bry dig om att blir många fler resor för familjen och att det går mer bensin/diesel som belastar familjens ekonomi, och att fler skoldagar och arbetsdagar för båda föräldrarna missas. Nä, vi har ju så gott om arbetskraft här i malmfälten, och gör ju inget om skoldagar missas för lektionerna kanske ändå är inställda.. Men bara man gör rätt och ser till att det blir många och korta besök. Nyttan spelar mindre roll nu för tiden.
Den lilla hunden är trött på chefer som sitter i mötesrum och pekar på siffror, istället för vad det innebär i praktiken för de vi är till för. Trött på politiker som ropar efter ordning, lydnad och hårdare tag istället för bildning och mod. Trött på det nyauktoritära i skoldebatten. Vi behöver barn som lär sig tänka själva, och finns dialog och förtroende så skapas en ordning som också ger hopp om att vi kan bevara vår demokrati. Till och med Liberalerna verkar nu ha glömt vad ordet liberal betydde en gång – och ironin i det, finns det inga ord för.
Nej, chihuahuan drömmer nog inte om ännu fler manualer, algoritmer, fyrkantiga formulär och kontroller. Chihuahuan drömmer om att vi värnar dialogen, det kritiska tänkandet och toleransen för det utgör kärnan i skolans demokratiska uppdrag. Chihuahuan tycker att våra elever förtjänar mer än enkla svar och hård disciplin. De förtjänar friheten att tänka själva och ett samhälle som välkomnar det.
På skrivbordet står två röda blommor som verkar lika trött som chihuahuan. Varken de eller chihuahuan känns som att de befinner sig i något naturligt, i någon näringsrik jord. De liknar människor utan sammanhang. Professioner utan omdöme. Ett system som tagit kontrollen lite för långt, så vi tappar bort omdömet. (Rekommenderar Jonna Bornemarks böcker för den intresserade)
Men chihuahuan verkar ha börjat med något så enkelt som SNHK. Sitta ner. Hålla käften. Och våga lyssna. På andra. På olika perspektiv. På verkligheten. Å på vad som egentligen är viktigt.
100 * 80 cm